Pappa och jag

"Pappa och jag", är en bok skriven av Ulf Nilsson och illustrerad av Lisen Adbåge. Det är en kapitelbok som passar att läsa högt tillsammans med barn som kanske är i åldern 3-6 eller så. Boken kom ut 2014.

Det här är en av mina absoluta favoritböcker. Vi har läst den hemma sedan mitt barn fyllde 3 år och hen älskar den. Särskilt första kapitlet som vi läst om och om igen.

Boken handlar om Maja och hennes pappa som gör en massa saker tillsammans. Det är vinter, snart jul i början av boken, så den passar extra bra att läsa framåt jul så klart.  Kapitlen kan ändå läsas fristående. Det är vardagsnära händelser som är så spännande i Majas värld. Det finns så mycket att känna igen sig i för ett barn i boken. 

Första kapitlet handlar om när Maja och pappa ska gå ned i källaren för att hämta julpyntet. När de kommer ner upptäcker Maja att hennes nalle, Klas Andersson, är kvar däruppe och han har ju aldrig varit i källaren. Klart han måste med. De hämtar Klas Andersson och nu går de ner i källaren. Dofterna beskrivs, ljuden av lampan som tickar och den lite läskiga känslan av att gå sist i källarkorridoren. Så släcks lampan och de hittar inte knappen. De trevar sig ut och upp för att hämta ficklampor, men då är Klas Andersson borta! Ensam, där nere. Nu måste de rädda honom. 

Den här boken innehåller så många fina, mjuka, tänkvärda och känslosamma berättelser och jag är så glad att vi hittade den.

 Läsningen blir ju också ett sätt för mig som vuxen att tänka sig in i och påminnas av alla de små stunder som betyder så mycket för ett barn, för det är det lätt att glömma det ibland när det blir stress och bråttom. Det är lätt att missa alla de stora små händelserna i vardagslunken.  

Lisen Adbåges bilder är så fina och berättar om, och visar känslorna i texten på ett underbart sätt. Det är också lagom många bilder för att hålla intresset uppe, tycker jag, i läsningen med barnet. Det är lite extra härligt med en sådan här fin bok just för barn i åldern 3 - 6 tycker jag, för det varit lite svårt att hitta mysiga kapitelböcker för denna ålder som handlar om sådant som barnet kan relatera till. Perfekt att läsa i sängen på kvällen när det är sovdags.

Läs den här boken, den är helt underbar och fantastisk på alla vis!

I huset där jag bor

"I huset där jag bor", är skriven och illustrerad av Lena Sjöberg. Boken kom ut 2018 och jag högg den snabbt på biblioteket när jag såg den i nyhetshyllan.

På kvällen var det dags att kika i den. Jag och barnet började med att kika på framsidan. Det var ett stort hus med flera våningar, tecknat med fina färger. Vilka var dom i fönstren? Vad gjorde dom?

-Nu vill jag läsa, mamma, sa barnet, och vi öppnade snabbt boken.

På pärmens insida fanns en massa fina porträtt på olika familjer. Kul att kika på och fundera över, vilka var personerna?

Vi bläddrade vidare och började läsa.

På varje uppslag möttes vi av fyra rum, eller lägenheter. I varje rum fanns olika slags människor. Alla rum var olika, fyllda med spännande saker att leta efter och fundera över. Människorna i rummen gjorde alla möjliga och omöjliga saker. Det fanns olika slags familjer, sambos, personer som levde ensamma och tillsammans, barn, vuxna, djur: alla olika. En del hade det stökigt, en del hade det städat. Någon jobbade hemma, någon sov, någon lekte.

Med vers och vackra bilder fick vi möjligheten att lära känna de olika familjerna, hälsa på hemma hos de, se hur de har det och vad de gör. Det här var en väldigt trevlig läsning tillsammans med barnet. Det fanns mycket att prata om på bilderna. -Varför gör den så? -Vad är det? frågade barnet.

Det fanns också mycket att känna igen sig i, klura på, räkna, undersöka och skratta åt. Ämnet grannar har varit lite abstrakt att prata om här hemma, när barnet undrat vad det är som låter i lägenheten. Jag minns att barnet såg väldigt misstrogen ut när vi pratade om att det faktiskt bodde människor ovanför oss och under oss för länge sedan. Vart då, liksom? Bilderna i boken gjorde allt lite mer konkret tycker jag.

I slutet av boken fanns en jättefin affisch med hela huset att kika på.

Det här var en bra bok, tyckte vi. Den passar in när en vill diskutera hur olika familjer kan se ut och hur andra kan ha det hemma hos sig. Hur vi lever i huset där vi bor. 

Systern från havet

Systern från havet är skriven av Ulf Stark och illustrerad av Stina Wirsén. Den gavs ut 2015.

Boken handlar om två barn, Sirkka och Margareta. Sirkka bor i ett land österut, i Finland. Margareta bor på andra sidan havet, västerut, i Sverige.

Sirkka önskar att hennes pappa ville lära henne att cykla och simma. Pappan tycker att hon ska bli lite större först. Margareta önskar sig mest av allt en hund. Hennes föräldrar tycker att hon får bli lite större först.

En dag säger Sirkkas pappa att kriget har kommit. Han har fått ett brev och måste bli soldat. Sirkka kan inte bo kvar i landet, det är inte tryggt längre. Hon får åka till landet västerut, där Margareta bor.

Sirkka åker med sin tyg-hund Toivo. Sirkka ska bo hos Margareta och hennes familj ett litet tag. 

Så träffas Sirkka och Margareta. 

Den här boken ger ingångar till många svåra ämnen att prata om och fundera över. Boken handlar om oro, sorg och saknad. Om att tvingas fly, lämna sina föräldrar och resa till ett nytt främmande land. Om att hjälpa någon som behöver det. Den handlar också om gemenskap och glädje, om att finna en vän. Tårarna är inte långt borta när en läser och tänker just över hur ofattbart ensamt och osäkert det måste kännas för Sirkka att tvingas fly och lämna både föräldrar och allt som fanns nära, själva hemmet.

Ämnet känns aktuellt att fundera över kopplat till krig och flykt idag tycker jag. Med en historisk koppling till Sverige och Finland och kriget då, ges en närhetskänsla till det svåra. Jag tycker att boken är väldigt fint skriven om detta svåra och med vackra bilder av Stina Wirsén.

Jag tycker den här boken passar att läsa för barn som är lite äldre (4-6?), och som vuxen får en också ut väldigt mycket av innehållet.