En robot hjälper till

Robotar! Vem kan motstå en berättelse om en robot?

Inte jag! Det kunde inte heller barnet skulle det visa sig.

Jag visste att hen gillade robotar, så när vi stötte på det här omslaget blev jag inte förvånad av att hen ville låna den.

Våra robotförkunskaper? Vi har tidigare ritat robotar vid lite olika tillfällen, klippt ut och grejat. Ibland pratar vi robotspråk och dansar robotdans. Robotar har ju en speciell språkmelodi och ett speciellt sätt att röra sig på (om vi inte tänker på de supermoderna mjuklemmade människolika robotarna som skapas och uppfinns nu :). Själv älskar jag robotar, både moderna AI-robotar, old fashioned robotar, 50-talsaktiga robotar, 90-tals Terminator-robotar, Asimov-robotar, Bender, ja, det mesta i robotväg.

"En robot hjälper till" är skriven och illustrerad av Ingrid Flygare och den kom ut under 2018. Det är en bilderbok, illustrerad med fina teckningar. Boken handlar om Leo. Han är väldigt arg. Arg för att pappa glömt att leka (som de hade bestämt!), arg för en hel massa saker. Han är så arg att han kastar ut allt han tycker om genom fönstret. Så arg är han. Uppe i rymden är det någon som ser vad som händer. Det är en fixar-robot, en reparatör. Den ser att saker har gått sönder och att det behöver åtgärdas. Den åker med ilfart till Jorden och till Leo.

Roboten i boken har fyra armar, är orange och väldigt snäll. Den pratar som robotar gör, med robotröst, och när den ser att något är trasigt, måste den laga. Roboten märker att det inte bara är leksakerna som är trasiga. Kanske Leo också behöver hjälp? Han verkar så ledsen. Roboten stannar ett tag med Leo och de bestämmer sig för att de ska bygga en rymdraket och åka till rymden.

När man läser boken förstår man snart att det nu bara är Leo och hans pappa i familjen. I bakgrunden skymtar den frånvarande pappan fram. Han sitter i sitt observatorium och stirrar ut i rymden. Han ser ledsen ut. Några foton på en lycklig familj syns bakom. Ett tidningsurklipp sitter uppe. En olycka har skett. Den här bakgrunden skymtar fram via illustrationerna, men på ett subtilt sätt. Det gör att boken också kan läsas på flera olika sätt, tycker jag. Det går också att välja hur mycket en vill prata om ämnet döden.

Barnet gillade boken! Jag tycker mycket om boken själv. Det finns massor att prata om, både för större barn och mindre barn. Den berör olika svåra ämnen.

Vi hemma, söker finna olika sätt att prata om vad som händer när någon eller något inte finns. Vi får ofta frågan av barnet om var hen var någonstans innan hen föddes. En närstående till familjen har också gått bort nyligen och det är ju alltid lite svårt att förklara vad som händer på ett bra empatiskt sätt som också följer hur vi tänker och gärna också vetenskapligt. En bok som ger en bra ingång tycker jag är Starks/Wirséns bok "En stjärna vid namn Ajax" (mer om den en annan gång).

Ingrid Flygare tycker jag ger ett bra sätt genom den här berättelsen, att prata om existensen (och det som händer före och efter) med barn på ett hoppingivande och vetenskapligt vis. Hon gör byggstenarna atomer begripliga för barn, beskriver hur de finns för evigt och hur vi alla är fyllda med stjärnstoft som kommer från exploderande stjärnor. Hur atomerna bara blir till nya former precis som Lego, och aldrig försvinner.

Det är vackert och hoppingivande. Och det är ju helt fantastiskt att vi i universum, är stjärnbarn. Att när vi inte finns i våra kroppar, finns våra atomer i något annat och att alla som vi älskar finns för alltid omkring oss, i olika former, i kosmos. Fysik, baby!